måndag 27 december 2010

Blommor och depp


Skilsmässa, tonåringar som lämnar hemmet, osäkerhet med jobb och ett förlamande tvivel på mig själv och allt. Man måste orka fast man inte orkar.
Men här är några favoritjulklappar som jag fått från människor som vet precis vad jag tycker om! Blommorna är virkade med mönster från den härliga boken 100 blommor att sticka och virka. Fina papper med William Morris-mönster att tapetsera dockskåp, göra fina paket av och annat pyssel. En vacker plåtburk med blommor och bin. Såna fina julklappar, jag blir nästan avundsjuk på mig själv...

7 kommentarer:

  1. Ville bara skicka ett gäng med varma styrkekramar till dig. Ett uttjatat råd är att ta en dag i taget, men när livet är tufft är det ibland just det som får en att gå vidare.. Försök att inte tänka på hur allt skall bli, utan ta just en dag, eller en timma, i taget. Varma kramar till dig, och grattis till de fina julklapparna =)

    SvaraRadera
  2. Fina blommor!
    Styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  3. Hi:-)
    I see-we have similar interests- concerning the books as well as crochet-hobby.I also sew sometimes :-)
    The flowers from the beautiful book,full of incredible patterns...?You have made them very SUCCESSFULLY.Once I promissed myself to crochet ALL THE GIVEN EXAMPLES from there,but I am still busy with new other ideas and always forget all about it,but maybe...someday...I will get started to complete all these creations,or at least to try :-))
    HAPPY NEW YEAR to You-
    -HalinaDK-

    SvaraRadera
  4. konstigt det där att man orkar när man måste... men det låter tungt, du... massor med styrketankar o kramar från mig med och rådet här ovanför att ta en dag i taget är bra, tror jag...
    härligt att få så fina julklappar!

    SvaraRadera
  5. Skilsmässa *check*
    Tonåringar som lämnar hemmet *bävar*
    Jobbosäkerhet *check*
    Tvivel *check*

    Och jag lever än!!! fast i och för sig har ungarna inte lämnat boet än....

    Jag skickar dig tankar och klappar på axeln, visst överlever man men ibland vet man inte hur...

    SvaraRadera