Jag kämpar för närvarande med ett mönster som jag fått av Karin, en spetsstickad sjal. Det är nånting med stickning som växer till en metafysisk okontrollerbar nivå för mig. Och så blir jag som besatt av det, liksom jagad. Känslokonfrontationer i båda riktningar: förtvivlan och glädje, och så hittar jag paralleller till mitt liv och mitt jag hela tiden - så det är som värsta psykoanalysen.Men jag ska inte ge upp riktigt än!
Handarbeten i alla dess former är sannerligen en terapi för själen...eller??????;) Hittade jättemkt fina saker i din blogg!
SvaraRaderaohh vad jag känner igen kämpandet ....med ett nytt mönster, som kanske inte "sätter" sej direkt.Vi kämpar oförtrutet vidare o rätt som det är släpper motståndet o vi kan skapa något vackert.Då kommer belöningen. Och vi känner oss lite nöjda o stolta..... eller? :D
SvaraRaderaVisst är det besvärligt med stickmönster! Virkning flyter på mycket bättre. Men det finns ju så mycket härliga sjalar att sticka..bra att du inte ger dig. Kämpa på!
SvaraRaderaOj så besvärligt det ser ut. Själv ger jag mig inte på så avancerade saker längre.
SvaraRaderaDet måste gå lätt annars ger jag upp.
Maidi
förtvivlan o glädje... som i allt som är "på riktigt" och som är viktigt
SvaraRaderaHärligt Kajsa! Ser verkligen fram emot att få se resultatet.
SvaraRadera