Fina lagom mulna dagar på landet har vi haft! Jag har tapetserat för första gången, en vägg i det lilla köket hann jag och det blev faktiskt bra med tanke på att jag är en sån som sätter igång med saker utan att ha tålamod nog att ta reda på hur man ska göra enligt konstens alla regler...
Ett paradis, denna ö av sand mitt i havet! Naturskyddsområde - endast ca 130 människor får vara på ön samtidigt vilket ger en känsla av att ha hela ön för sig själv. Kilometerlånga promenader i fin sand och stenar vackra, runda och lena, och havet så nära. Vi var där i två hela dagar och kom hem sent i går efter diverse strapatser pga vädret, känner mig ganska mör idag, men oövervinnerlig!
Provade en ny sorts ruta, den blir ganska fin med sin "sol" i mitten och lite roligare att virka än den vanliga mormorsrutan med sina trestolpsupprepningar. Har tänkt att det ska bli en filt av blandade restgarner med många färger huller om buller så den ser sådär gammeldags härlig ut.
Mönstret på rutan hittade jag i Virkning - material, teknik, mönster (Forum 1981).
Makens gamla avlagda skjorta i tunn bomull omsydd till klänning till lilltjejen. Lite svårt att se på bilden men den blev faktiskt ganska söt, framförallt sval och skön!
Det har varit en del turer med att få klart den här stickningen, det är den första liknande jag gjort och jag är väldigt stolt och dessutom glad över att få äga en sån vacker sjal. Stort tack till Karin, utan din hjälp hade det bara blivit kolijox!
Det är roligt att virka spetsar! Dessa är virkade i bomullsgarn med virknål 2,5.
Kanske inte mycket att visa upp än men ni ser i allafall att jag inte gav upp utan att det blir en sjal så småningom! Plötsligt lossnade det, efter att jag förstorat mönstret i en kopieringsmaskin och varit noga med att alltid ha läsglasögon och inte tappa koncentrationen. Nu fattar jag mönstret och stickar på och fram växer dessa vackra löv!
Jag kämpar för närvarande med ett mönster som jag fått av Karin, en spetsstickad sjal. Det är nånting med stickning som växer till en metafysisk okontrollerbar nivå för mig. Och så blir jag som besatt av det, liksom jagad. Känslokonfrontationer i båda riktningar: förtvivlan och glädje, och så hittar jag paralleller till mitt liv och mitt jag hela tiden - så det är som värsta psykoanalysen.
Den här har jag hållit på med ett tag, särskilt på tågresor till och från jobbet - man kan sitta och titta ut genom fönstret medans man virkar gallermönstret.
En väldigt kall och regnig lördag med virusvarningar i kroppen. Har i allafall bakat ett nytt surdegsbröd som har jäst i en korg innan gräddning så det blev väldigt snyggt! Och medan man plogar sig igenom Lost-avsnitten på kvällarna växer en duk fram.
Jag bakade mina första surdegsbröd i helgen! Två grova limpor med russin och solroskärnor som blev supergoda, och så ett ljust bröd som också blev suveränt gott men lite för kompakt inuti, tror det beror på att jag inte orkar stå och bearbeta degen så länge. Jag är ganska stolt faktiskt, och så känns det så bra att veta precis vad som finns i brödet man äter. Jag har ju bakat "vanligt" bröd tidigare, men det har aldrig blivit riktigt bra utan för torrt och tråkigt i smaken.
